dsdream

Swede working for the Swedish Consulate and SACC in the greatest town - Seattle, WA

Realizing

Allmänt • Permalink • 5
Okej, jag har insett att jag inte är skapad för att vara au pair. Inte riktigt min grej. Många åker hem i min situation, de ger upp. "Det är inte min grej." Men hur många går inte på sina jobb och inte älskar det? Jag skulle ha det "sämre" hemma. Positivitet. Om det ordet nu ens finns. Jag jobbar lite, och jag får betalt. Jag har en egen säng, mina hostparents är goa, jag får mat. Och jag bor faktiskt i USA, vilket är ganska coolt när man tänker på det. Pappa sa; Man måste härda. Även fast det inte är sin grej, så får man härda. Du har fått allt serverat och uppröjt genom livet.

De orden stämmer. Allt är nytt, och nu är inte mamma här och tvättar, pappa och lagar mat och kör en när man vill. De är inte här och skämmer bort mig längre. Men, jag kommer härda, jag kommer härda i 10 månader till. Men, man kan Aldrig ta något för givet. Jag skulle skämmas att komma hem tidigare, om anledningen är att jag gav upp. Jag ska ha gjort något fel för att åka hem, inte vara värd att stanna. Men jag skulle fortfarande skämmas. Jag ger aldrig upp. FEL, är inte min grej. Och det är fel att komma hem till Sverige innan 14 September 2010.

Och för jag inte är skapad för att vara au pair betyder inte det att jag är deprimerad och sitter hemma hela tiden. Man har sig själv, och man måste hela tiden peppa sig. De är bara de stunder då man nästan spricker av ilska eller irritation. Det är helt upp till sig själv om man vill tycka synd om sig själv, eller göra det bästa av situationen. Jag gör definitivt det bästa. För när jag är 90 år och pratar med mina barnbarn (om jag någonsin kommer få barn efter detta, hänkar nog på Lovisas idé med en framtiden utan barn haha), så ska jag säga; "Jag bodde ett år i USA och jag gjorde allt jag kunde få ut av det.".
Jag ska också kunna säga att jag en gång i tiden ägde en Chevrolet Camaro. Inte gul. Med en V8 under. Om det är en SS struntar jag i. Men en dag ska jag stå som ägare. Hörde att jag varit snäll iår pappa. Vi ses ju till jul.
#1 - - frida:

du har så rätt, och jag tror helt ärligt inte att au pair livet är för så många, är ju som sagt nästan 80% eller va de va som åker hem tidigare.

men det är bra A att du kämpar på, riktigt ushle spirit de;)

vi har mycke att se fram emot nu också vilket gör att tiden kommer gå fort, ses snart:)

#2 - - Elin:

Hej!

Hur räknade du det med antal barntimmar i erfarenhet? Har du jobbat på dagis/fritids eller varit barnvakt? Är det noga med det?

#3 - - Olivia:

Jag har hört att det finns en brud som bor på villavägen 9 i marbäck, sverige som saknar dig jättemycket. hon är också lite ledsen för att du inte har ringt än.. PUSS!

#4 - - Lovisa:

gött denne, kämpa på och ge inte upp (även om barn är överjävliga...). grym erfarenhet och livet i u-hamn är inte nåt vidare nuförtiden... men den 15:e får du dock vara hemma för då ska vi gå på systemet! Haha

#5 - - Bea:

Åh, vilket underbart blogginlägg! (så känner jag i alla fall...) Blev väldigt hoppfull! :)Du har så rätt om allting, att uthärda, inte ge upp, tänka på det positiva osv. Visserligen har jag bara varit i England i två veckor, och skräms av tanken att jag ska klara av 4 odrägliga och bortskämda ungar i ett år men ändå skulle jag, som du skriver, ha det värre hemma. Tack för ett superbra blogginlägg! :) Sköt om dig!

Till top